Myoner

31 08 2007

Hörlursscenen har jag inte besökt särskilt mycket, helt enkelt för att jag tyckt jag bort prioritera levande framförd musik på festivalen. Idag gick jag ändå dit vid 13-tiden, efter härliga närupplevelser i Ljudstugan.

Jag satte mig, tog på mig hörlurarna och lät unge Fredrik Wahlberg, som jag blev bekant med nere hos Stockhausen för några somrar sedan, fylla dem med auditeter. Det första stycket var hela 30 minuter långt, och förlåt mig; totalt ointressant. Det är ju lätt som en plätt, ja, Easy as Tony Curtis, att via datorn och andra pryttlar vräka ut ljudmattor under evig tid, om man så vill, men det gör ju inte musiken intressant på något vis. Även det monotona kräver sin man, och en ljudmatta kan man också göra intressant, genom mikrotonala fluktuationer, små förskjutningar och illusionistiska fasdrifter. Det trettiominutersstycke som spelades hade, vad jag kunde höra, zip kvalité. Jag avstår från att nämna upphovsmannen. Det är bara det att det finns hur mycket som helst av detta nonsens ute, så jag blir lite trött i luvan; lite stel i kabinen. Trams!

Nå, stycke nr. två i hörlurarna gottgjorde allt detta, så att det blev över. t.o.m. Det var Marie Samuelssons elektroakustiska stycke Myonsång, och här hördes hur viktigt det är med en kompositionell tanke även inom EAM. Maries stycke gav mig omedelbar inspiration och ett myller av inre bilder, känslor och stämningar. Det gjorde det inte sämre att Marie satt i stolen bredvid, på festivalvis.

Bågnande konvex- och konkavismer speglade det ljus som är ljud, i spänningsfält vari vi dallrade som supersträngar nere på tillvarons Plancklängder. En stillsamt virulent virtualitet, mellan ytor seglande!
Tiden kändes skiktad mellan fält, djupa respektive susande, i Samuelssons Myonsång, i gryende glasvärldar, såpbubblebräckliga, vakuumberoende, i hypotetiska utsträckningar mellan här och nu: en nästan omärklig domning genom någons periferi: bågljusa ballistiska banor genom jungfruliga -273 grader, vid nära 0 grader Kelvin: Händelsehorisonten i musiken en frusen gryning utan rörelser: bara dessa minnen av liv som mojnar i Marie Samuelssons ljudkonst.
Storartat!

Ta gärna tillfället akt till nya ljudupplevelser vid Hörlursscenen. Imorgon kan vi t.ex. kl. 13 och 16 höra Folke Rabes och Björner Torssons stycke Isnot; ett sällsport hörspel. Folke närvarar, och kanske berättar om verkets tillkomst.

Läs gärna om Isnot i min text som finns här:

http://home.swipnet.se/sonoloco23/rabe/isnot.html

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: